Idag har det varit en underbar dag.. umgåtts med J hela dagen o vi var nu ikväll i Pälsjö.. så romantiskt o för första gången på länge så kände jag mig SÅ ensam... där var massa kärlekspar o jag kände ett sånt slag i magen att jag satt här helt själv o kollade på solnedgången.. visst mina kompisar var med men jag saknade en kille som höll om mig o som jag e kär i..

en kille jag dejtade ett tag har börjat skriva till mig på en dejtingsida o när han skrev så började mitt hjärta värka av längtan efter honom.. vi bråkade hela tiden men jag kan inte släppa honom.. eller mitt hjärta verkar inte kunna släppa honom.. när jag satt i pålsjö så var det han jag tänkte på.. Han jag saknade...Fattar inte vad mitt hjärta vill o jag fattar inte varför jag blev så ledsen nu ikväll...jag som varit så kall nu ett tag, har jag plötsligt släppt igenom känslorna? Lyssnar på lugna låtar men jag kan inte gråta.. mina tårar e slut för längesen.. men ikväll hade jag behövt gråta ut rejält....

Ett gammalt gammalt ex pratade jag med inatt o han kallade mig kall... Han sa att jag hade förändrats, han undrade var den tjejen var som han kände... Jag sa till honom att den tjejen e död..Hon jag var som 18 åring finns inte längre.. Livet e hårt o jag har blivit hård.. Han sa att man såg snällheten i mina ögon.. jag sa tittar du närma så ser du att ljuset har sloknat i dem..Det kändes jobbigt att han kallade mig kall... jag e inte det egentligen det e skalet jag har som skydd som e kallt.. under e jag samma snälla, goa o kärleksfulla tjej som jag alltid varit men jag låter ingen komma in..

Om man ser mig i ögonen så ser man en sorgsenhet därför kollar jag nästan aldrig folk i ögonen.. vill inte att de ska se att de ska förstå...