tillbringar jag i min ensamhet framför idol. jag vet inte men jag känner inte för att umgås med vänner längre jag längtar bara hem o när jag e hemma så längtar jag bara bort.. jag har en längtan inom mig som brinner men jag vet inte varför den brinner vad vill den ha ? vad längtar jag efter? en kille o jag har hållt på fram o tillbaka nu ett tag vi kan inte leva med varandra o inte utan varandra heller verkar det som.. jag sa till honom för några dagar sen att jag klarar inte att han pressar mig så o jag ville inte ha honom i mitt liv längre..det var fruktansvärt jobbigt att säga det till honom men jag var tvungen kände jag för min psykiska hälsa jag kände att mina ångestattacker var på väg tillbaka ..men nu ikväll skrev han på msn o jag saknade honom. men jag vet att tar jag upp kontakten igen så kommer jag att balansera på linjen igen o jag vet inte om jag orkar det igen..hur ska man kunna ta sig ur det onda  när bara halva jag vill det. andra halvan vill ha honom vill vara i hans famn.. tårarna e i mina ögon o jag vet varken ut eller in.. varför var han tvungen o kontakta mig igen?

jag orkar seriöst inte mer. denna perioden har varit hemsk...

Fy vad jag vaknade tidigt idag . vaknade 6. inte ens när jag ska jobba vaknar jag frivilligt den tiden.

det var en vacker soluppgång idag.. det e kallt ute men det e upp piggande med sån frisk kyla. Katterna tycker nog att det e alldeles för tidigt för de sover allihopa igen.. jag har redan dammsugit o ska snart ut med soporna.. lika bra att göra det nu så blir jag av med det.. sen ska jag nog äta lite frukost o dricka mitt rababer te.fast jag är morgontrött så gillar jag morgonen på nåt vis.. speciellt när jag vaknat av mig själv..

Idag är jag ledig, vet inte vad jag ska hitta på riktigt känns som jag behöver ta det lugnt idag.. min förkylning e kvar o den har inte gett sig ens lite.

den finaste dikten jag vet är

*Mina ögon kan glittra

min mun kan le

men sorgen i

mitt hjärta kan ingen se*

den beskriver så bra hur man kan känna ibland.. man sätter på en mask för att ingen ska ana hur man egentligen mår.. just nu mår jag hyfsat men jag har haft mina perioder där jag hållt masken hela dagen o sen på kvällen i min ensamhet har panikattackerna o gråten kommit för att nästa dag ta på mig masken igen o när nån frågar hur e det så svarar jag automatiskt bra. även nu när jag haft feber toppar halsen har gjor ont näsan varit täppt o jag varithelt yr har jag sagt det e bra med mig..

varför kan man inte säga idag mår jag skit.. det har blivit som i USA där den frasen bara är en artighetsfras där ingen egentligen vill höra nåt annat än ordet bra... men o andra sidan så vill inte jag avslöja flr nån hur jag egentligen mår heller för det känns för privat..

lite morgontankar blev det hehe