Hatar seriöst när man e så där gråtfärdig utan anledning.. när ett tv program kan få en att gråta och hela världen känns piss.. När man har all anledning att vara lycklig..o man vet det men ändå så gråter man hela tiden och tänker att allt kommer skita sig snart för det gör det alltid ändå.. Ibland tänker jag om jag e manodepressiv.. ena sekunden e jag uppåt o allt e bra o jag sover knappt och nästa sekund hatar jag livet och vill bara sova men jag kan inte..

Sitter just nu o lyssnar på sorgliga låtar på spotify o vissa av dem väcker minnena till liv.. självplågare? kanske men det hjälper för efter det brukar jag må bra igen..

A har varit så konstig denna veckan, hör inte av sig eller frågar när vi ska träffas eller nåt.. jag vet att jag kan fråga det men det känns som om jag frågar varenda gång hade varit roligt om han nån gång frågat först eller skickat sms först.. vad e det med mig o förhållanden.. en månad e jag kär o galen men sen börjar jag tvivla.. Jag tycker så jädra mycket om honom o ett liv utan honom känns så hemskt nu..Jag är så jädra rädd att han ska lämna mig o det e så sjukt för jag e den som lämnat nästan varenda gång.

blä detta blev ett deppigt  men det e ju inte alltid man e på topp